Placebo- och noceboeffekten förklarad

Vad är ett placebo? Och ett nocebo?

Har du någonsin känt dig kliande bara av att tänka på löss? Eller mått bättre efter att bara ha pratat med en läkare innan du ens tagit medicin? Detta är tydliga exempel på placebofenomenet.

Ett placeboeffekt definieras som en effekt som utlöses av en persons tro på nyttan av en behandling och deras förväntan om att må bättre, snarare än av behandlingens egna egenskaper. På så sätt fungerar ett placebo (som en sockerpiller eller en saltlösningsinjektion) genom positiva förväntningar som leder till ett positivt resultat. Ordet har sitt ursprung i latin och betyder ”Jag skall behaga”, och resultaten av många studier visar detta, där patienter som fått ett placebo ofta rapporterar betydande förbättring av symtom.

På liknande sätt är nocebo den mindre kända sidan av myntet, härledd från latinets ”Jag skall skada”, och uppstår när negativa förväntningar leder till negativa eller försämrade effekter.

Inom medicin, och särskilt i kliniska studier, är placebon viktig eftersom den inte är en aktiv behandling, vilket gör det möjligt att avgöra om ett nytt läkemedel verkligen är effektivt. Studier delar ofta in patienter i två grupper:

Kontrollgruppen som får placebo
Behandlingsgruppen som får det nya läkemedlet

För att ett nytt läkemedel ska godkännas måste behandlingsgruppen visa en betydande förbättring eller skillnad jämfört med placebokontrollgruppen. Studier har dock visat gång på gång att patienter som får placebo ofta upplever symtomlindring jämfört med en grupp som inte får någon behandling alls. Dessa positiva effekter, som vi observerar både med placebo och nocebo, är inte bara ”inbillade” känslor – de är mätbara neurobiologiska reaktioner.

Så hur lurar hjärnan kroppen?

Två huvudfaktorer kan förklara placeboeffektens positiva påverkan: belöningssystemet och betingningens roll.

Belöningssystemet fungerar genom förväntan om att må bättre, vilket får hjärnan att frigöra kemikalier som dopamin, som ofta kopplas till förväntan eller belöning, och endorfiner, kroppens naturliga smärtstillande ämnen.

Betingning uppstår när hjärnan minns att vi har mått bättre efter att ha träffat en läkare tidigare. Kroppen startar då läkprocessen så fort vi nästa gång kliver in i väntrummet, baserat på minnet av att ha mått bättre.

Å andra sidan är stressreaktionen den huvudsakliga drivkraften bakom noceboeffekten. När vi förväntar oss en negativ effekt eller upplevelse blir vi oroliga, vilket triggar utsöndring av kortisol. Kortisol är ett stresshormon som kan ge kortsiktiga effekter som illamående genom att stoppa matsmältningen och intensifiera smärtupplevelsen. På längre sikt kan högt kortisol leda till försvagat immunförsvar, utmattning och högt blodtryck.

Noceboeffekten kan uppstå på olika sätt. Hos vissa patienter kan en lista med biverkningar faktiskt framkalla dessa biverkningar – detta kallas varningsetikettdilemmat och är särskilt viktigt vid informerat samtycke. Läkare har en etisk skyldighet att informera om biverkningar, men att göra det kan paradoxalt nog faktiskt framkalla dem.

I andra fall kan social smitta uppstå, till exempel när man hör en vän klaga på maginfluensa och själv börjar känna illamående. Detta kan appliceras i en klinisk miljö där vårdpersonal måste vara särskilt medvetna om hur de formulerar dåliga nyheter eller potentiella risker.

Faktorer som påverkar placeboeffekten

I kliniska studier handlar placeboeffekten inte bara om att ersätta ett riktigt läkemedel med en sockerbit. Märke, pris och färg har visat sig påverka resultatet. Till exempel fungerar ”dyra” och märkesplacebon bättre än billigare generiska placebon. Patienter upplever också effekten utifrån färg, där röda piller associeras med stimulerande effekt och blå piller med lugnande effekt.

Slutligen är placeboeffekten inte enbart kopplad till själva pillret – miljön spelar en stor roll. Forskare har noterat en ökad effekt när patienter befinner sig i en klinisk miljö som betonar vårdritualen, med vikt på klinikens doft, läkare i vita rockar och kontakt med sjuksköterskor, till exempel.

Etiska gränser och riktig medicin

Det är viktigt att notera att placeboeffekter inte kan bota allt och att man måste skilja på symtom och sjukdom. Placebo kan hjälpa mot subjektiva symtom som smärta, illamående och trötthet, men är ineffektiva för att behandla själva orsaken till symtomen, som cancer eller infektioner.

Till exempel visade en nyare studie om astma att vissa patienter som fick placebo rapporterade förbättringar i sina symtom och kände att de kunde andas bättre. Deras lungfunktion visade dock ingen faktisk förbättring och luftvägarna förblev trånga. Detta belyser varför placebo kan vara farligt om det används felaktigt.

I verkliga vårdmiljöer är det olagligt att ordinera placebo som läkemedel; patienter måste informeras om att de får ett placebo, vilket kallas open-label placebos.

Slutsats

Både placebo- och noceboeffekter har visat sig påverka patienters symtom och utfall, vilket visar att läkning är en holistisk process som involverar en kombination av effektiv kemi och en stödjande miljö.

Om du vill lära dig mer om hur kliniska studier fungerar kan du läsa vår tidigare artikel om de fyra faserna av kliniska studier här.