Jan-Eriks berättelse om hur han anmälde sig till en klinisk studie

Av Hanna Wallström
juli 15, 2026

"Det kan ju hjälpa en själv att testa ett nytt läkemedel i en klinisk studie, samtidigt som det kan hjälpa många andra. Man är ju lite egotistisk, såklart, men man vill ju fortfarande vara hjälpsam för andra. Samt att det kostar ingenting för en att delta och jag har ingenting emot att vara en forskningsperson."

~ Jan-Erik, 72 år

Hans erfarenhet i 6 ögonblick

"De sökte på nätet, tror det var på Facebook jag hittade ansökan. Jag gjorde en intresseanmälan, skickade in den och sen ringde en sjuksköterska från Forskningspanelen. Jag intervjuades och fick åka in till den fysiska kliniken i Lund. Jag blev inte kvalificerad, för de tyckte att jag var för frisk."

"Sjuksköterskan jag hade kontakt med var jättetrevlig. Man kunde skämta lite under telefonsamtalet. Helt enkelt att man kunde prata som två vanliga personer. Det var glada toner under hela samtalet. Det kändes mycket trevligare än ett vanligt läkarsamtal och för mig är det viktigt att kunna skämta med varandra. Jag är gladdlynnt av mig."

"Jag har väldigt goda erfarenheter från hela processen, redan från början när sjuksköterskan ringde upp. Och sen när jag fick komma till sjukhuset, tog sjuksköterskorna på plats hand om mig väl där. De tog blodprov, gjorde tester och kollade på min hälsa. Där kunde de se att jag har konstaterat KOL. "

"Det är viktigt att det finns mycket information om studien. Att man får reda på vad som ska testas, hur funktionen ser ut och vad meningen är med behandlingen. Det fick jag information om under kontrollen på kliniken. Jag fick veta hur och varför i att delta. Sedan kom jag inte med, men det har ändå gett mig en insikt ändå till behandlingen."

"Jag ser inga problem med att delta i en klinisk studie. Bara de inte ger en en massa strunt. Får jag placebo, ser jag inte problem med det för man får ändå komma till läkare varje månad."

"Det finns många positiva grejer om klinisk forskning, ingenting emot mig. Får jag den informationen, gör att jag känner mig trygg i att fortsätta. Man vill ju också ändå få resultat för att man har varit med."

Mer om Jan-Erik

Jan-Erik upptäckte Forskningspanelen via Facebook och ser deltagandet som ett sätt att både hjälpa sig själv och andra med samma sjukdom. Även om han inte kunde delta i KOL-studien i slutändan, ser han ändå positivt på erfarenheten. Trots KOL mår han fortfarande bra, har slutat röka och kan leva ett aktivt liv, bland annat som glasmästare och genom att leka med barnbarnen.

Jan-Erik uppskattar det personliga och vänliga bemötandet från Forskningspanelens sjuksköterskor och värdesätter tydlig information om studier och behandlingar. Han ser positivt på forskning, vill bidra till nya behandlingar och betonar att deltagande ger både insikt och trygghet.

Vill du berätta din historia?

Dina erfarenheter kan inspirera andra