fbpx

Om diabetes

Diabetes är en sjukdom som höjer kroppens blodsockernivå.

Det finns två huvudtyper av diabetes:

  • Typ 1-diabetes, som oftast utvecklas när man är barn eller i tonåren. Sockerhalten i blodet stiger därför att kroppens bukspottkörtel inte kan producera hormonet insulin.
  • Typ 2-diabetes, som tidigare kallades åldersrelaterad diabetes eller icke-insulinberoende diabetes. Vid typ 2-diabetes kan kroppens egen produktion av insulin i bukspottkörteln inte kan motsvara kroppens efterfrågan. Antalet personer med typ 2-diabetes i världen ökar snabbt. Sjukdomen är förknippad med fetma och låg fysisk aktivitet och kallas därför för en livsstilssjukdom.

Andra typer av diabetes:

  • Graviditetsdiabetes liknar typ 2-diabetes. Sjukdomen uppstår under graviditeten och försvinner vanligtvis när graviditeten är över.
  • Sekundär diabetes uppstår på grund av en annan sjukdom. Denna typ av diabetes kan inträffa efter en infektion i bukspottkörteln och i samband med vissa medicinska behandlingar, exempelvis behandling med binjureskörtelhormon.

Symptom:

När blodsockernivåer ökar, kan följande symtom förekomma:

  • Ökad törst
  • Frekvent vattenkastning
  • Ökad trötthet
  • Minskad aptit och viktminskning
  • Klåda runt könsorganen
  • Hud- och slemhinneinfektioner

Symtomen förekommer både vid typ 1 och typ 2-diabetes. Symptomen på typ 1-diabetes utvecklas snabbt, inom några dagar till veckor, medan utvecklingen av typ 2-diabetes vanligtvis sker gradvis (upp till 10 år). Under denna period kan man vara fri från symptom.

Diabetesforskningens historia

1921: Kanadensiska läkaren Frederick Banting och hans 21-årige medicinska student, Charles Best, var de första som extraherade insulin, då från en hund. År 1923 blev de båda hedrade med Nobelpriset.
1923: Nordic Insulin Laboratory (senare Novo Nordisk) introducerar sitt första insulinpreparat på marknaden.
1936: Ett nytt långtidsverkande ZPI-insulin införs. Diabetiker kan nu ta färre dagliga injektioner.
1959: Forskarna definierar två typer av diabetiker. Typ 1 diabetiker som inte kan producera insulin själva och är därför insulinberoende och typ 2 diabetiker som fortfarande kan producera insulin.
1974: Nya typer av mycket rent grisbaserat insulin kommer på marknaden.
1986: Humaninsulin baserad på genteknik introduceras.
1995: Metformintabletter erbjuds för första gången till typ 2 diabetiker.
2005: En helt ny kategori av medicin, GLP-1, introduceras på marknaden för behandling till typ 2-diabetiker, som ett alternativ till eller uppskjutande av insulinbehandling. Läkemedlet säljs under namn som Victoza, Byetta och Lyxumia.
2006: En ny diabetesmedicin introduceras, kallad DPP-4 (Januvia, Galvus, Tradjenta).
2013: SGLT-2-hämmarmedicin erbjuds för första gången till typ 2 diabetiker med höga blodsockernivåer.

Hur organiseras forskningen?

Forskning börjar med primärforskare, vilka kan vara läkare, apotekare eller biokemister. De kan jobba antingen inom läkemedelsindustrin eller på oberoende forskningsinstitut och de experimenterar med genterapi, nya aktiva ämnen och ny teknik. När ett nytt läkemedel har utvecklats i laboratoriet börjar prov på möss eller råttor för att testa läkemedlets effekter.

Om resultatet av djurförsöket visar sig framgångsrikt är nästa steg att testa läkemedlet på människor. Detta görs genom kliniska prövningar vilka genomförs på sjukhus och kliniker. Det är här, på sjukhusen och klinikerna, som ansvaret för nästa steg av forskningen tilldelas studiens sjuksköterskor och läkare. Dessa roller benämns som utredare/investigator. Primärforskarna får inte vara inblandade i de kliniska prövningarna, för att inte kunna påverka resultatet.

Innan en klinisk studie kan börja måste den godkännas av hälsovårdsmyndigheterna i varje land där studien äger rum. Den medicinska prövningen, i form av ett protokoll, beskriver i detalj syftet med studien liksom hur den ska genomföras. Dessutom måste en etisk kommitté i alla deltagande länder godkänna studien efter noggrant beaktande av deltagarnas etiska skydd. De kliniska prövningarna genomförs i fyra faser.

Det börjar med fas 1, med ett litet antal deltagare och fortsätter till fas 4, med flera tusen deltagare. Det tar normalt 3–4 år, från början av den kliniska prövningen, tills det nya läkemedlet är klart att introduceras på marknaden. Inte alla kliniska prövningar har det positiva resultatet av ny medicinsk utveckling. Om du vill läsa mer om de olika faserna av klinisk forskning – klicka här.